Digitaliseringen av betalningar fortsätter

Se PDF

Vill du lyssna istället? Du hittar poddavsnittet här.

Under många år har andelen kontantbetalningar minskat till förmån för elektroniska betalningar. Sedan 2016 har andelen elektroniska betalningar ökat med 2,5 procentenheter per år, idag står de för mer än hälften av alla betalningar (exklusive Kina). Se diagram 1 i pdf:en. Betalningar med Visa och Mastercard har historiskt sett ökat med 9-11 procent per år och har varit en stark drivkraft bakom den tvåsiffriga vinsttillväxt som bolag inom betalningslösningar har haft under de senaste tio åren.

De elektroniska betalningarna tog på allvar fart under covid-19-pandemin. De drevs på av den 28-procentiga ökningen av e-handeln under 2020. Många tror att det är Amazon och andra starka internethandlare som är den globala e-handelns vinnare, men faktum är att betalningsbolagen är lika stora vinnare. För varje USD som spenderas offline går bara cirka 0,15 USD via Visas nätverk, medan Visa hanterar 0,43 USD när det gäller onlinehandeln.

Analysbolaget Alliance Bernstein bedömer att antalet kort kommer att fortsätta öka med 10-11 procent per år under de kommande fem åren. Den här ökningen drivs av e-handel, kontaktlösa mikrobetalningar och finansiell inkludering. Även om många länder, såsom de skandinaviska länderna, Korea, Australien och USA, närmar sig en total digitalisering av konsumentbetalningar, har stora länder som Tyskland, Italien, Japan och många tillväxtekonomier fortfarande en lång väg kvar. I takt med att allt fler ekonomier går över till helt elektroniska konsumentbetalningssystem ser vi en fortsatt stark medvind för hela betalningsindustrin, åtminstone under resten av det här årtiondet.

För att verkligen förstå betalningsindustrin, måste man se på hur branschen är organiserad och hur den sannolikt kommer att förändras under de kommande åren.

4-partsmodellen
På global nivå görs mer än 70 procent av de elektroniska konsumentbetalningarna via endast två nätverk, nämligen Visa och Mastercard. De här systemen kopplar samman cirka 80 miljoner butiker i mer än 200 länder med tusentals banker och miljarder människor runt om i världen. De är de enda godkända betalnätverken med global närvaro.

I mitten av den så kallade fyrpartsmodellen, se figur 2 (i bif pdf), finns Visas och Mastercards nätverk som utfärdar det specifika tillstånd som ger tillgång till fyrpartsnätverket. De fyra parterna är 1) kunden, 2) den bank som utfärdar betal- eller kreditkort till kunden, 3) butiken som finansierar systemet genom att betala en avgift och slutligen 4) inlösande betaltjänstleverantörer, det vill säga det bolag som tillhandahåller infrastruktur till butikerna och hanterar betalningen.

Under 2019 uppgick den amerikanska privata konsumtionen till cirka 8000 miljarder USD. Nästan 75 procent av transaktionerna skedde med Visa eller Mastercard, även om nätverken endast fick cirka 10 procent av betalningsavgifterna. Merparten av intäkterna gick till bankerna, delvis i form av kredit- och betalningsavgifter, och delvis – i de fall där bankerna också agerade inlösande betaltjänstleverantör – som en avgift för den här tjänsten.

Under många år har konkurrensen mellan inlösande betaltjänstleverantörer och banker inneburit att bankerna har förlorat marknadsandelar till oberoende leverantörer som First data (Fiserv), Fidelity National Information Services (FIS), Global Payments, Worldline och Nexi (ägare av NETS). Från att tidigare ha varit ett område som mer eller mindre dominerades av banker, har bankerna nu mindre än 50 procent av marknaden för inlösande betaltjänstleverantörer. Bankerna släpar efter när det gäller att uppgradera sina föråldrade IT-system, vilket gör att de har svårt att konkurrera.

Den underliggande ökningen av elektroniska betalningar och allt större marknadsandelar har skapat en bra miljö för de etablerade inlösande betaltjänstleverantörerna under de senaste tio åren. Framtiden kommer dock att präglas av nya konkurrenter som erbjuder nya innovativa lösningar och av ändrat konsumentbeteende, exempelvis ”köp nu, betala senare”, ”konto till kontobetalningar” och digitala plånböcker. Vi tror dock att marknadstillväxten under de närmaste åren kommer vara tillräcklig för att de flesta inlösande betaltjänstleverantörer ska fortsätta vara framgångsrika och att hotet mot fyrpartsmodellen sannolikt är överskattat. Anledningen är att den befintliga infrastrukturen och betalningsvanorna är mycket väletablerade, och att banker och konsumenter inte har incitament för att ändra beteende.

Aktiemarknaderna har reagerat på utvecklingen av nya betalningsformer och konkurrenter, och de etablerade betalningsbolagen har underpresterat marknaden under de senaste åren. Orsaken är delvis osäkerhet kring den framtida utvecklingen av fyrpartsmodellen och vilken påverkan ”köp nu, betala senare” och digitala plånböcker kommer att få. Vi tror att den här rädslan är överdriven och att de nya åtgärderna kommer att göra att nätverken och inlösande betaltjänstleverantörer växer ännu mer, eftersom de leder till ökad digitalisering av betalningar.

En anledning är att närmare 75 procent av överföringarna till de elektroniska plånböckerna görs med betal- eller kreditkort som hanteras i de befintliga nätverken. Slutligen, en ”köp nu, betala senare”-transaktion leder vanligtvis till fyra avbetalningar jämfört med endast en betalning vid traditionella kortköp.

Men hotet från de digitala plånböckerna får inte underskattas. Idag erbjuder inlösande betaltjänst-leverantörer, exempelvis PayPal och Square, sina egna elektroniska plånböcker till uppskattningsvis 50 miljoner kunder. Samtidigt är de här bolagen idag bara ”inlösande betaltjänstleverantör” för några hundratusental bolag, jämfört med nätverken som kopplar samman 70-80 miljoner butiker och inlösande betaltjänstleverantörer världen över. Om bolag som Square och PayPal vill skala upp sina verksamheter, är det sannolikt mer effektivt att samarbeta med nätverken än att kämpa mot dem. I framtiden är det därför mer sannolikt att bolag som Square, Klarna och PayPal kommer att vara stora emittenter av betalningstillstånd till nätverken – en position som bankerna har idag.

Största hoten mot fyrpartsnätverket
På längre sikt är det största hotet mot den nuvarande modellen förmodligen den växande nationalismen när det gäller betalningar som vi kan se i länder som Ryssland, Kina, Indien och andra stora tillväxtmarknader. Detta är även något vi ser i EU, som betraktar införandet av digitala centralbankspengar i kombination med innovation kring ”konto till kontobetalningar” som ett sätt att återuppbygga ett europeiskt betalningsnätverk som är oberoende av de amerikanska bolagen.

Sammanfattning
Förändrade konsumentbeteenden och nya innovativa lösningar har förändrat konkurrenssituationen betydligt under de senaste fem åren. Digitaliseringen av betalningar fortsätter dock att ersätta kontantbetalningar, och betalningssektorn är fortfarande en attraktiv tillväxtsektor, åtminstone under de kommande fem åren, och kanske under resten av detta årtionde. Tillväxten kommer också att stödjas av en förväntad ökning av utlandsresor när covid-19-pandemin klingar av. Detta är förmodligen den mest lönsamma delen när det gäller betalningar. På längre sikt är frågan vad som händer när kontantbetalningar helt har ersatts av elektroniska lösningar och när den så kallade blockkedjetekniken och digitala centralbankspengar har införts. Detta kommer att resultera i nya och förmodligen mycket billigare betalningslösningar. Vår slutsats är att bankerna och betalningsbranschen på sikt kommer att se genomgripande förändringar, vilket vi tittar närmare på i en kommande insikt, ”Blockchain och framtidens betalningar”.