”Jio” Världens fjärde Internet

Se PDF

World Wide Web, en del av Internet, utvecklades snabbt från början av 1990-talet. Från början var nätet decentraliserat och inga centrala myndigheter eller monopol kontrollerade vad som pågick där. Den naiva visionen var att Internet skulle vara en gemenskap med styrning nedifrån och upp och som skulle demokratisera världen. Idag vet vi att det inte blev så. Istället ser vi ökande reglering, kontroll och fragmentering av nätet. Ett exempel är ”den kinesiska brandväggen” som infördes 1998 för att det kinesiska kommunistpartiet skulle få kontroll över vad som pågick där samtidigt som utländska Internetbolag utestängdes från Kina. Genom censur och kontroll har den kinesiska regeringen lyckats behålla sitt maktmonopol och samtidigt skydda lokala bolag från utländsk konkurrens. På så sätt har jättar som Baidu, Alibaba och Tencent bildats – bolag som idag är de enda som kan mäta sig med de amerikanska motsvarigheterna. Enligt Eric Schmidt, före detta vd på Google, har den kinesiska brandväggen lett till två separata Internet: ett USA-dominerat för västvärldens ekonomier och ett kinesiskt som kommer att bli dominerande i Asien. Det här kanske stämde för några år sedan, men idag är bilden mer komplex. Flera modeller har dykt upp och gör att Internet är ännu mer splittrat än för bara några år sedan.

Den amerikanska Internetmodellen, som fram till idag har byggt på enkel reglering, har visat sig vara effektiv. Techbranschen, där Internetplattformbolag ingår, har varit en viktig drivkraft för den amerikanska ekonomin i många år och amerikanska bolag dominerar idag listan över världens största bolag. Dessa bolag har kunnat växa på en stor och lönsam hemmamarknad och därifrån expandera globalt.

Europa har inte lyckats utveckla bolag som har kunnat utmana de amerikanska jättarna, trots att Europas marknadsstorlek hade kunnat göra det möjligt. Orsakerna är många, bland andra att länderna har gynnat sina egna bolag som därför inte har kunnat uppnå en kritisk massa i hela Europa, det stora antalet språk och en mycket starkare reglering som gjort det svårt för bolagen att växa sig stora. Man kan säga att Europa genom ökad reglering, exempelvis GDPR och lagen om digitala tjänster, under de här åren skapat ett ännu mer splittrat Internet.

Det är långt ifrån säkert att Europa kommer att vinna något på detta. Ökad reglering kommer att bidra till att låsa in befintliga marknadsstrukturer eftersom mindre företag får svårare att hantera hårdare lagkrav. Omvänt är detta ingen utmaning för stora amerikanska bolag som helt enkelt anlitar fler jurister för att kunna förhålla sig till lagarna. Regleringar såsom dataskydd kan vara bra för europeiska konsumenter, men bidrar inte till att skapa en gynnsam miljö för utveckling av nya bolag, nya arbetstillfällen och en större skattebas. Istället får regleringarna motsatt effekt, nämligen att de största amerikanska bolagens dominerande marknadspositioner i Europa skyddas.

Världens fjärde internet – Jio
Vår bedömning att ett fjärde Internet – Jio – är på väg att växa fram i Indien de närmaste åren. Utvecklingen i Europa och Kina har sannolikt inspirerat de indiska myndigheterna att hitta ett eget sätt att tämja Internetjättarna samtidigt som Indien kan hoppa över flera steg i den tekniska grundutvecklingen.

Tack vare dess potential med en befolkning på 1,4 miljarder och en snabbt växande ekonomi har Indien under många år varit en marknad som de stora kinesiska och amerikanska internetjättarna har slagits om. Facebook, Google, TikTok och Amazon har alla omfattande verksamhet i Indien, men regleringen av deras verksamheter har generellt sett inneburit att de har dominerat sociala medier och sökmotorer, men att de inte har kunnat investera direkt i till exempel e-handel och logistik.

Indien har alltid varit ett kaotiskt land – inte minst när det gäller mobiltelefoni. Fram till för några år sedan fanns det tio operatörer, alla utan kritisk massa. Idag är marknaden konsoliderad med tre nationella operatörer. Det mest förbluffande är Reliance Industries mobilbolag Jios framväxt med över 400 miljoner användare. Bolaget har bara funnits i fyra år och bygger därför på den modernaste 4G-tekniken. Det har gjort att man kunnat differentiera sig från konkurrenterna som har haft äldre, röstbaserade och inte databaserade, nät. Jio investerade 32 miljarder USD i uppbyggnaden av ett nationellt nät utan att ha några användare alls. Tanken var att användarna skulle komma när nätet väl togs i drift, eftersom ett databaserat nät har lägre enhetskostnader, vilket gjorde att Jio med tiden kunde erbjuda gratis samtalstid och lågt datapris. Detta utvidgade marknaden enormt, särskilt bland de lägsta inkomstgrupperna i Indien, och ledde till att Jio idag är Indiens största mobiloperatör. Samtidigt har Jio blivit ett eftertraktat bolag. Ett antal private equity-bolag, statliga investeringsfonder och privata aktörer som Intel, Qualcomm, Facebook och Google har investerat 32 miljarder USD och uppnått ett samlat ägande på 30 procent i Jio. Reliance Industries har därmed kunnat räkna hem hela sin investering och samtidigt behålla mer än två tredjedelar av ägandet. Förklaringen är företagets vision – inte bara inom datanät utan även inom digitala plattformar. Idag anses bolaget erbjuda den rakaste vägen till den digitala konsumenten i Indien genom plattformar inom ekonomi, e-handel, sjukvård etc, som Jio avser att utveckla under de närmaste åren. De globala Internetjättarna har dragit slutsatsen att det är bättre att investera i denna möjlighet tillsammans med Jio än att konkurrera med dem. På så sätt får de indirekt tillgång till de indiska konsumenter som Jio alltmer får monopol över de kommande åren.

Facebook vill samarbeta med Jio för att utöka sin e-handelsverksamhet, som inte varit framgångsrik i resten av världen (där Amazon dominerar) och utveckla WhatsApp till en betalningslösning. I samarbete med Jio utvecklar Google billiga 4G- och 5G-telefoner för låginkomstmarknader samtidigt som de utvecklar system med Android-appar för den indiska marknaden. Anledningen till att Qualcomm och Intel har investerat i Jio är att Jio har lyckats utveckla ett avancerat 5G-nät ovanpå det befintliga 4G-nätet baserat på en teknik som kallas Open RAN. Det är ett billigare alternativ till de lösningar som Ericsson, Nokia och Huawei erbjuder och bryter därmed det monopol som dessa företag haft inom utbyggnaden av framtidens avancerade 5G-nät. När Jios 5G-nät om några år är utbyggt kommer bolaget att vara en stark nätleverantör till andra tillväxtekonomier och därmed kunna slå sig in i den exklusiva gruppen av tillverkare av utrustning för mobilnät. Bolaget kan utnyttja det faktum att Huawei hamnat i en svår situation efter att USA förbjudit försäljning av avancerad teknik till Huawei, vilket gör det nästan omöjligt för bolaget att leverera 5G-nät till befintliga kunder i Europa och på tillväxtmarknader. Detta kan bana väg för Open RAN-teknik och därmed Jio.

Till skillnad från i Europa finns många vinnare i Indien. Hundratals miljoner personer får tillgång till Internet och avancerade tjänster mycket tidigare och till lägre kostnad än förväntat. Genom Jio får den indiska staten samtidigt ett större skatteunderlag på bekostnad av lägre intäkter för Internetjättarna, jämfört med en europeisk lösning där jättarna knappt beskattas alls. Enligt planen kommer Jios modell att kunna exporteras och därmed rulla ut indiskt inflytande i omvärlden.

De amerikanska jättarna får räkna med en något lägre vinst, men i gengäld får de tillgång till enorm tillväxtmarknad samtidigt som kinesiska konkurrenter sparkas ut på grund av geopolitiska spänningar mellan Kina och Indien. Med digitaliseringen av Indien rör sig landet upp i den ekonomiska näringskedjan och öppnar upp för nya digitala affärsmodeller. Som långsiktig investerare är det attraktivt att ha exponering mot Indien